”Åren på Kronofogden har gett mig en gedigen erfarenhetsbank”

– Jag sökte mig till Kronofogden under tiden som jag jobbade på tingsrätten. På den tiden pratades det en hel del om Kronofogden eftersom myndigheten krävde att man hade suttit ting för att bli kronofogde, vilket gav en kvalitetsstämpel, säger Helen och tillägger:

– Innan jag skickade in min ansökan ringde jag faktiskt och frågade om det var någon idé att jag sökte – så hårt tryck var det.

Ett år efter aspirantutbildningen var Helen färdigutbildad kronofogde.

”Gospel för beviljande, hårdrock för avslag”

Innan Helen landade på konkurstillsynen, där hon jobbar idag, har hon bland annat arbetat med rättelser, på verkställigheten, varit specialist på inregistreringen och gjort en vända på skuldsaneringen.

– Det var skönt att gå från att jobba med hela lagboken till att få grotta ner mig i en lag och ett område. Jag gillade att arbetet på skuldsaneringen hade ett tydligt flöde – ansökan kommer in och vi beviljar eller avslår ansökan. På den tiden hade jag ett eget rum och brukade spela gospel när jag beviljade och hårdrock när det blev avslag, säger Helen.

Erfarenhetsbank och kärnminnen

Att ha arbetat över två decennier på myndigheten och med olika områden har varit positivt, menar Helen.

– Jag har fått en känsla för flödet och en inblick i myndighetens roll i de olika processerna. På så sätt har jag samlat på mig en erfarenhetsbank som gör att jag känner mig tryggare i de bedömningar jag gör.

Helen har även utvecklats genom att gå utbildningar. Hon minns särskilt utbildningen coachande förhållningssätt.

– Jag lärde mig att försöka lyssna mer och inte alltid komma med råd. Det tankesättet tog jag med mig hem. Under utbildningstiden hade min dotter precis sett filmen Insidan ut och där pratar karaktärerna om kärnminnen. När jag började lyssna mer på min dotter och inte bara ge råd sa hon ”Mamma, du skapade precis ett nytt kärnminne. Det heter tillit!”

”Homo correctus”

Under åren har Helen hunnit med ett antal sidoprojekt, bland annat sitter hon med i medarbetarrådet, har hållit i utbildningar för inspektörer och handläggare samt varit redaktör för konkurstillsynens handbok.

– Under arbetet med handboken fick jag utlopp för min inre språkpolis. Jag har alltid varit intresserad av språk och gick med i myndighetens språknätverk eftersom jag tycker det är viktigt att skriva så alla förstår. Jag har till och med en tavla som är broderad med texten ”Homo correctus”, säger Helen och fortsätter:

– För mig som gillar att röra på mig har sidouppdragen och förflyttningen mellan verksamhetsområden varit en viktig aspekt för att stanna kvar på myndigheten.