Snabblån och bankskulder vanligaste kraven hos Kronofogden

Kronofogden hanterar krav från många olika typer av aktörer. Men skillnaderna är stora mellan olika branscher – både vad gäller hur många krav som skickas in, hur stora summorna är och hur ofta ärendena leder till utmätning.

Två branscher dominerar

Nu har myndigheten för första gången systematiskt kartlagt ursprungsbranschen även för sålda eller övertagna fordringar.

– Tidigare har det varit svårt att se var skulden faktiskt uppstod, eftersom många krav går via inkassobolag. Med den nya metoden blir analysen mer rättvisande och relevant, säger Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson på Kronofogden.

Två branscher dominerar tydligt vad gäller antalet krav: kreditgivning, exempelvis snabblån och konsumentkrediter utanför det traditionella banksystemet, samt banker, framför allt nischbanker och internationella kreditinstitut. Tillsammans står de för över 29 procent av alla mål, vilket motsvarar över 375 000 ärenden. Kraven handlar ofta om obetalda lån, krediter eller kontokortsfordringar.

Men även telekombranschen, samt vård och omsorg, främst i form av regioner och offentliga vårdgivare, står för en stor andel av kraven. Dessa krav är ofta på lägre belopp.

Alla krav leder inte till utmätning

Alla krav leder inte till utmätning. Många betalas, bestrids eller återkallas. Andelen som går vidare till utmätning varierar stort mellan olika branscher.

Kraven från banker och kreditgivare är ofta på högre belopp, och de leder också i hög utsträckning till verkställighet. I dessa fall har gäldenären ofta varken bestridit kravet, eller haft möjlighet att betala.

I andra branscher, som telekom och el, som står för en stor mängd krav, leder kraven i mycket lägre utsträckning till verkställighet och utmätning.

– Det kan bero på att det ofta rör sig om mindre belopp, men också på att dessa aktörer har andra sätt att driva in betalning – exempelvis genom att stänga av tjänsten, säger Davor Vuleta.

Lån och krediter driver överskuldsättningen

En tydlig slutsats i analysen är att överskuldsättningen till stor del drivs av lån och krediter. Det är många krav, de rör höga belopp, och de går ofta vidare till indrivning.

Både den enskilde och långivaren har ett ansvar. Den som erbjuder krediter behöver göra en rimlig bedömning av betalningsförmåga. Och som konsument behöver man fråga sig: "Bara för att jag kan ta ett lån – borde jag verkligen göra det?" , säger Davor Vuleta.