”I början tänkte jag att det här kommer aldrig att gå”

Efter tio veckors internutbildning var det dags för Henrik att ta emot det första telefonsamtalet utan en handledare vid sin sida. Han var nervös. Att vara handläggare på kundservice innebär att du är ansiktet utåt, och du vet aldrig vilka frågor du får.

– Jag minns att jag var helt slut efter första veckan. De flesta som hör av sig är trevliga, men det är ingen som egentligen vill ha kontakt med oss. De hör av sig antingen för att de har en skuld, eller för att de vill få tillbaka pengar. Och vi finns här för att hjälpa båda sidor.

Komplext arbete kräver stort stöd

De första dagarna tänkte Henrik att han aldrig skulle klara av jobbet, att det var för komplext. Men tack vare en stöttande handledare och många kompetenta kollegor fick han snart koll på läget. Nu vet han att vissa frågor återkommer, men att olika personer ställer dem. Det kan vara någon som på grund av exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa fått skulder och vill ha hjälp. Lika ofta är det personer som vill få tillbaka sina pengar, eller vill kontrollera om en person de exempelvis vill anställa eller hyra ut en lägenhet till har skulder.

– Det är många som ringer Kronofogden så det gäller att vara effektiv, men oavsett vem som ringer tar jag mig alltid tid att lyssna och småprata. Det kan förvåna vissa, de tänker på oss som något hårt och omänskligt. Men vi finns här för att hjälpa.

Lyssna! Då kommer historierna

För att trivas på myndigheten tror Henrik att det underlättar om du har ett samhällsintresse. Själv växte han upp med de senaste nyheterna fladdrande på text-tv, välfyllda bokhyllor och släktmiddagar där både politik och aktualiteter avhandlades.

– Att vara intresserad av människor är också en bra egenskap i det här yrket. Du hjälper så många med olika bakgrunder, och du kan få höra de mest fantastiska historier.

En myndighet av kött och blod

Henrik berättar om när en person inom militären ringde för att kontrollera om hans nyanställda hade skulder.

– Det samtalet avslutades med att vi pratade om ryska spioner. En annan gång ringde en man som ägde en ostaffär. Det var strax innan jul. Han hade problem med en underleverantör och när jag hade hjälpt honom kunde jag inte låta bli att be om osttips till julbordet. Att visa att vi är människor av kött och blod som vill hjälpa är det jag gillar allra bäst med mitt jobb.

Så vad blev det för ost? En alldeles särskild sorts blå mögel.