Mitt hem är min borg

Rebecka: Ja, jag satt på golvet i köket. Hon blev lika ledsen och kramade mig. Hon frågade: Hur gör vi med hundarna? Det var det hon frågade.

Dennis: Folk tror ibland det är som det som går på tv ”Kronofogden knackar på”, från England. Där kommer man i princip med ett domstolsutslag och så säger man ”nu ska du vräkas”. Och så får man en kvart på sig att packa ihop och sticka. Så funkar det inte i Sverige utan det är en lång process.

Maria: Men jag tänker att det kan vara så skamfyllt att ha skuld så att du gärna gömmer det långt bak. Det är som hål i en tand, det blir aldrig bättre förrän man löser det. Och då börjar egentligen mitt jobb, därför när du väl fått en hyresskuld eller när du fått en anmodan då ligger du i riskzon för att bli avhyst.

Märtha: Ibland tror hyresgästen att den måste lova ”Jag kan betala allt till på måndag. Det kommer att vara fix och färdigt”. Och sen när man inte har betalat allting på måndag sänks ju lite grann förtroendet hos bostadsbolaget.

Programledare: Vad skulle vi vara utan våra prylar? För prylar är viktiga, oavsett vad någon säger. Kanske någon buddistmunk lyckats slå sig fri från tingens bojor men för dig och mig kan vissa saker vara heliga. Obetydliga saker, kaffemuggen, stolen, kudden, bordet, brasan, utsikten. Saker som kanske inte alls kunnat säljas på loppis men som är värdefulla för dig. Alla prylar samlas i ditt hem, under ett tak, på dina golv, mellan dina väggar. Där har du ditt hem, där har du ditt liv.

I det här avsnittet kommer du träffa Rebecka. Två månader innan vårt möte var hon nära att bli vräkt. Men tack vare samverkan mellan Kronofogden, hyresvärden och socialtjänsten lyckades de tillsammans med Rebecka behålla hennes hem.

Det här är Skuldpodden, en podd om något som kan hända vem som helst. Jag som pratar heter Max Landergård.

Barn: Jag visste att det var Selmas tur att komma hem till mig, jag har varit hemma hos henne minst 10 gånger. Selma har ett eget rum där man kan vara ifred, spela eller kolla på film. Hos mig finns ingen plats att hitta på grejer. Jag vill inte att Selma ska se hur jag bor. Vi har inte råd med egna rum därför sa jag till Selma att hon inte fick komma hem till mig men jag hoppas vi är kompisar ändå.

Programledare: Där hörde du utdrag ur en film som Kronofogden har tagit fram i samarbete med Bris – barnens rätt i samhället . Filmen informerar om barns oro när de lever i familjer som har en ekonomiskt utsatt situation. Hur Rebecka hanterade det när hon skulle berätta för sin 13-åring att hon kanske inte skulle få bo kvar, det kommer vi snart att återkomma till.

Växjö en av Smålands många pärlor, hit flyttade Rebecka med sin mamma från Chile när hon var 8 år och hon hamnade i en av Växjöbostäders lägenheter. Idag över 30 år senare bor Rebecka fortfarande kvar hos Växjöbostäder, även om hon bytt till en större lägenhet.

Rebecka: Jag har två barn. En bor inte hemma längre och lillan är hos mig varannan vecka, också har jag två hundar.

Programledare: Just det hundarna, två kraftiga mastiffer Rambo och Chili. Vad var det som hände nu, nu gick de igång?

Rebecka: Det kan vara grannen, de är nya, så de reagerar på dem.

Programledare: Men om de får syn på en ekorre kan du hålla emot då?

Rebecka: Ja men det är lite svårare när det är igelkottar.

Programledare: Här i Växjö har Rebecka levt hela sitt vuxna liv. Hon började jobba tidigt. Som 16-åring på pizzeria, sen skolmatsal, lunchrestauranger och nattklubbar. Och så fortsatte det i serveringsbranschen.

Rebecka: Ja det är ju roligt att kunna laga något och se att folk är nöjda, det här med service och kontakt med folk det gillar jag.

Programledare: Allt rullade på hyfsat tills en dag då hon fick problem på jobbet, var det så hon blev av med jobbet?

Rebecka: Nä jag hade jobb men vi blev alla lurade på våra löner.

Programledare: Precis, hon hade ett jobb att gå till men ingen lön att leva på. Vi kommer att återvända till Rebecka om ett litet tag för nu ska vi träffa Dennis. Han arbetar på Kronofogden i Växjö med de ärenden där människor behöver avhysas från sin bostad.

Han var den som tog kontakt med Rebecka, men mer om detta senare.

Dennis: Kronofogden det är vi som ska verkställa det här. Någon har begärt att få någon vräkt och det är vi som gör det rent praktiskt, det är en myndighetsutövning att göra det med tvång.

Programledare: Vilka befogenheter har Kronofogden att tvinga någon att lämna sitt hem?

Dennis: Vi har ju fulla befogenheter att ta till det som krävs för att man ska få personen att lämna och skiljas från besittningen som det heter formellt då att man byter lås så att man inte kan komma in där mer.

Programledare: Med Dennis på Kronofogdens kontor sitter också Märtha Westerholm. Hon arbetar med sociala frågor, samverkansfrågor och förebyggande frågor på det kommunala bostadsbolaget Växjöbostäder.

Programledare: Har den här funktionen alltid funnits eller är det här liksom ett nytt påhitt just med det vräkningsförebyggande?

Märtha: Det är faktiskt en relativt ny satsning som Växjöbostäder gjort sen ett år tillbaks och det är för att vi vill minska antalet verkställda avhysningar och vi vill också få bukt med antalet sena hyresbetalningar. För vi såg att det var ett bekymmer så det är därför min tjänst har tillsatts.

Programledare: Vad finns det för orsaker till att någon vräks?

Dennis: Det vanligaste är att man inte har betalat hyran. Sen finns där att man kan ha en annan störning i boendet, att man varit stökig eller så. Det vanligaste är definitivt att man har missat att betala hyran.

Märtha: Jag håller med att förutom hyresbetalningen så är det allvarliga störningar i hemmet. Till exempel vanvård av fastigheten eller olovlig andrahandsuthyrning det leder faktiskt också till en hel del vräkningar.

Programledare: Är det många som kör Airbnb-spåret och blir vräkta utav det?

Märtha: Det är en viss andel som sysslar med olovlig andrahandsuthyrning och har andrahandskontrakt, eller till och med ibland upptäcker man någon som bott på någon sorts tredjehandskontrakt.

Programledare: Hur går det då till när någon ska avhysas från sitt hem?

Dennis: Folk tror ibland det är som det som går på tv ”Kronofogden knackar på”, från England. Där kommer man i princip med ett domstolsutslag och så säger man ”nu ska du vräkas”. Och så får man en kvart på sig att packa ihop och sticka. Så funkar det inte i Sverige utan det är en lång process, där man har antingen ett utslag från Kronofogden som säger att hyresrätten är förverkad och du ska vräkas eller att en domstol har sagt det. Sen ska du delges senast 8 dagar innan vräkningen så vet du att den här dagen, den här tiden det är då du blir vräkt om du inte har fixat eller flyttat.

Programledare: Vilka reaktioner får du från de som ska vräkas, för du möter ju dem?

Dennis: När vi är ute med den här tiden och delger och har ett samtal om det där så är reaktionerna väldigt, väldigt olika naturligtvis. Men man märker att det är en väldigt djup reaktion hos många för det är ett väldigt stort ingrepp, man sätter igång tankarna såklart. Vad ska det bli av mig nu? Hur sa jag lösa detta?

Där försöker vi hjälpa till så gott vi kan och tipsar om att höra av sig till socialen och sin hyresvärd och så. Hela tiden vara lösningsorienterade

Programledare: Hur funkar du då? För jag kan gissa att de inte bara accepterar och säger ”ah men vad bra du ringde, då börjar jag packa mina väskor”.

Dennis: Det är klart att vi gör detta professionellt så att man naturligtvis får bemöta folk på det sättet som krävs.

Programledare: Hur kan det vara?

Dennis: Det är ju beroende på den man har framför sig, hur de är. Ibland får man vara mer tröstande, kanske om den är ledsen, eller så söker man lösningar och då försöker vi hjälpa så mycket vi kan och pusha i rätt riktning. Vi är opartiska mittemellan så vi kan inte agera i någon annans sak men vi försöker att para ihop folk med både socialen och sin hyresvärd och försöka hitta lösningar för att man inte ska bli vräkt.

Programledare: Rebecka hade kämpat på under flera år på sina restaurangjobb. Sen hände det oväntade, en oseriös arbetsgivare lät medarbetarna jobba kvar utan att betala ut några löner. Rebecka började gå en utbildning till sushikock och var på väg att ge sig ut på praktik men då kom olyckan.

Rebeckas yngsta dotter hamnade under en bil som backade på henne när dottern körde elsparkcykel. Det var en svår olycka som ledde till rättegång, vård i hemmet och utebliven skolgång.

Nu var jobbet borta, men nu var också utbildningen borta. Rebecka fick svårt att betala räkningarna.

Rebecka: Vilket gjorde att jag inte kunde åka till Halmstad till exempel på utbildning när jag hade henne för hon behövde all min hjälp, för hon hade gips hela vägen upp och satt i rullstol så det blev långdraget.

Programledare: Ibland känns som att det räcker med att man missar en räkning och så är det bara kört.

Rebecka: Det är det egentligen för ligger du efter med en nästa månad, är man fullt medveten att nästa månad är det inte bara en. Det blir två, vilket gör det ännu svårare att komma ut därifrån.

Programledare: Maria Pallin-Cox är hyresrådgivare på en stadsdelsförvaltning i Stockholms stad. Hon har sedan flera år arbetat nära Kronofogden och hyresvärdar för att tidigt identifiera och hindra att människor behöver vräkas från sina hem.

Maria: Jag jobbar på en stadsdelsförvaltning så vi har ju alla delar där. Och enligt hyreslag så skickar hyresvärdar in både hyresskulder och anmodan att vidta rättelse när man stör grannar eller när man spelar hög musik eller skriker i trappuppgången eller vad det kan vara.

När jag får jag in de uppgifterna från hyresvärdar börjar egentligen mitt jobb. När du väl har fått en hyresskuld eller fått anmodan så ligger du i riskzonen för att bli avhyst. Det är den första infon som vi får som stadsdel. Då börjar jag jobba därifrån och då finns det såklart olika skalor. Jag gör en bedömning av hur stor risken är. Hur ser skulderna ut? Vad är det för typ av störningar? Jag börjar där, sen är det bara gas. Full gas.

Programledare: Maria arbetar oftast med tidigt stöd till hyresgästerna och det innan ärendet har gått så långt att Kronofogden har satt ut ett datum för avhysning. Ju tidigare socialtjänsten och hyresvärden kommer igång med sina stödinsatser desto större chans att hyresgästen kan få bo kvar.

Maria: Alla människor kan hamna hos mig. Alla kan få en hyresskuld eller råka störa. Jag möter alla som bor i hyresrätt. Det kan hända alla. Det är svårt att säga exakt vem.

Programledare: Det som Maria arbetar med i Stockholm är lokal samverkan som alltså främst handlar om att hyresvärd och socialtjänst samverkar.

Maria: Det som är så fint med allmännyttan är att vi har samma direktiv. Vi ska minska vräkningarna. Både de och vi ska se till att så många människor som möjligt får bo kvar. Det gör det väldigt lätt att samarbeta eftersom vi har samma mål.

Vi har genomgångar av störningar och skulder varje månad. Vi gör gemensamma möten, gemensamma hembesök och försöker tillsammans med hyresgästen lösa de här situationerna så mycket vi kan och därför tänker jag att den lokala samverkan är så himla viktig. Jag kan inte själv som vräkningsförebyggare jobba om jag inte har någon motpart i hyresvärden. Där gäller det att vi tillsammans har samma mål och försöker stödja hyresgästen så mycket det går i att den ska lösa skulden eller få någon typ av stöd så att den slutar störa andra.

Programledare: Tillbaka till Märtha Westerholm som arbetar med vräkningsförebyggande åtgärder på Växjöbostäder där Rebecka bor.

Hur ser processen ut om en av hyresgästerna inte har betalt hyran i tid?

Märtha: Ja, om man inte betalt sin hyra på förfallodatum så brukar det skickas till inkassobolaget efter åtta till tio dagar. Inkassobolaget försöker sedan få tag i hyresgästen via brev och dylikt och informera om att de behöver betala. Om de inte gör det så är det efter ungefär 25 dager som det skickas för betalningsföreläggande till Kronofogden och då tar ju Kronofogdens process vid.

Under hela den här processen blir det för oss en signal när det gått till inkasso. Och i fall en person till exempel flera gånger kommit till inkasso försöker jag ju aktivt få tag i personen för att se vad som händer.

Programledare: Om jag skulle vara hyresgäst hos er och ser att jag inte kan betala hyran en månad. Hur ska jag bete mig?

Märtha: Det absolut viktigaste är att man hör av sig till sin hyresvärd. Hör av dig och var också ärlig. Berätta rakt som det är och försök samarbeta. Ibland tror hyresgästen att den måste lova ”Jag kan betala allt till på måndag. Det kommer att vara fix och färdigt”. Och sen när man inte har betalat allting på måndag sänks ju lite grann förtroendet hos bostadsbolaget.

Jag skulle verkligen säga att det bättre att vara sanningsenlig: ”Jag har inga medel nu, men jag kan med stor sannolikhet få ihop kanske hälften av hyran till på måndag.” Lägg korten på bordet för då är det mycket enklare att hitta lösningar.

Barn: Jag önskar att de hade berättat tidigare för mig och min syster hur det låg till. Mina föräldrar sa ingenting. Allt var som vanligt, tror jag. Jag har funderat massa på om det var något speciellt och det enda jag kunde tänka på var att pappa inte kunde vara fotbollstränare i mitt lag längre. Sen sa mamma att han kunde vara det igen, men istället fick jag sluta med fotbollen ett tag. Det var lite konstigt och jag förstod inte varför.

En dag var jag och min lillasyster hemma från skolan. Då kom det folk hem till oss och pratade med mamma. Hon sa till mig att ta min syster in i sovrummet och spela på Ipaden. Efter ett tag smög jag ut i hallen och hörde att de pratade om att packa våra saker. Vi skulle flytta. Jag förstod inte vart. Pappa var inte hemma så jag ville ringa honom och berätta. Så dumt. Sen har jag förstått att han var ju den som visste allt. Vi flyttade till en annan lägenhet. Och jag minns bara att jag hade ont i magen precis hela tiden. Pappa var hemma mycket och mamma började på sitt gamla jobb på sjukhuset. Efter några veckor berättade mamma att deras företag hade gått jättedåligt ett tag. De hade försökt att lösa allt in i det sista, men det gick inte. Och därför skulle vi bo i den andra lägenheten ett tag. Pappa sa ingenting. Jag frågade inte heller för jag såg att han tyckte att det var jobbigt att prata om det. Mina kompisar frågade massa men jag visste inte vad jag skulle svara. Efter ett tag slutade de att fråga och jag kände mig ensammast i hela världen.

Programledare: Där hörde vi ett exempel från en flicka som levt med föräldrar i en ekonomiskt utsatt situation.

I Rebeckas fall valde hon att vara helt öppen mot sin dotter som fortfarande var minderårig och bodde hemma.

Utan jobb eller studiebidrag blev situationen ohållbar för Rebecka. Hon hade inga pengar att betala hyran med. Påminnelseavier samlades på hög. Men så kom samtalet från Kronofogden som meddelade att hon riskerade att bli vräkt.

Programledare: Hur har det känts i mammarollen under det här?

Rebecka: Fruktansvärt. Man känner att man inte kan ge något säkert till sitt barn eftersom man själv inte vet säkert vad som skulle hända. Och en gång hittade hon mig gråtandes i köket. Det var då hon frågade mig.

Och eftersom jag vill att hon ska vara ärlig och kunna berätta allt för mig så känner jag att jag måste vara lika ärlig tillbaka. Jag förklarade för henne vad som hände och vad som skulle hända om jag inte lyckades få ihop pengarna till hyran och att vi skulle bli vräkta. Det gjorde ont eftersom det ju inte är hennes fel och jag inte tycker att det är rättvist att hon ska bli av med sin trygghet bara så där. Det är inte schysst.

Programledare: Hur kändes det att behöva berätta det? Ni satt här i köket eller?

Rebecka: Ja, jag satt på golvet i köket. Hon blev lika ledsen och kramade mig.

Hon frågade: Hur gör vi med hundarna? Det var det hon frågade.

Programledare: Det är ju väldigt mycket som har hänt dig de senaste åren. Tycker du att du har behövt leva ett svårare liv än andra?

Rebecka: Ja, det stämmer nog.

Programledare: Är det otur eller vad kan det bero på?

Rebecka: Det är det jag funderar på och ställt mig samma fråga så många gånger med tanke på att jag har varit fullständigt ärlig. Jag behövde ju hjälp och hade haft otur med jobb och så. Jag vill ju komma ut och slippa soc. Slippa dem över huvud taget. Jag vill kunna leva som alla andra. Ha ett jobb och allt. Det var ju tråkigt att det hände grej på grej. Om någon hade berättat om det som jag har upplevt så hade jag ändå funderat. Är det verkligen sant? Hur kan man ha sådan otur? Jag upplever att andra har tänkt så om mig.

Det gör mig skitledsen för att jag talar ju sanning. Man förtjänar ju lite stöd och hjälp. Och när man är i en svår situation är det inte lätt att ta sig ur utan hjälp. Det räcker ibland att bara en kan förstå eller liksom sätta sig in i ens situation.

Programledare: Dennis var den som från Kronofogdens sida som tog den första kontakten med Rebecka.

Kan du berätta om Rebecka? Hur kom du i kontakt med henne? Hur såg det ut?

Dennis: Rebecka hade inte betalat sin hyra och vi började handlägga detta som alla andra ärenden. Vi gör ju alltid en kontroll av personen, om man har barn och så där. Och sen sätter vi ut en tid för avhysning och ska delge helt enkelt.

Programledare: Och delge, det är att informera henne om att det här datumet kommer du att bli vräkt? Visst är det så?

Dennis: Ja, precis. Man har en så kallad avhysningsdelgivning där folk får sin tid. Helst vill vi ha kontakt med människor. Men i det skedet, när det gått till verkställighet, så blir man delgiven även om vi inte träffar personen. Då går det inte att stoppa.

Vi fick kontakt, jag och Rebecka och vi pratade mycket. Hur ska hon lösa de här problemen? Vem ska hon kontakta?

Tack vare att hon tog kontakt med socialen och Växjöbostäder som hyresvärd så lyckades hon faktiskt lösa detta genom att agera bra själv och kunde då undslippa vräkning.

Programledare: När jag pratade men henne i går så sa hon att en bidragande orsak till att hon tog tag i sina problem var bemötandet som hon fick utav dig. Att du hade varit väldigt vänlig mot henne.

Dennis: Ja, vi försöker ju alltid att bemöta människor på det bästa sättet. Vi försöker att sätta alla klutar till för att man inte ska bli avhyst. Att kontakta, agera, fixa, för vi vill helst inte vräka någon. Men vi tvingas ju göra det om man inte löser sina problem. Om hyresvärden vill ha honom vräkt då vräker vi. Då är det vårt uppdrag att vräka. Så det är inte mer med det. Men vi kämpar ju så hårt vi kan.

Programledare: Vad skulle du säga att Rebecka har gjort rätt där andra kanske har gått bet? För Rebecka lyckades ju ändå ordna upp sin situation och har kvar sin lägenhet.

Dennis: Rebecka har gjort rätt genom att agera själv. Hon har inte stått med huvudet i sanden som en struts utan drog upp huvudet efter att vi hade pratat om det. ”Vad ska hon göra?” Ja, då gjorde hon det. Hon kontaktade socialen, hon kontaktade sin hyresvärd och hon löste problemen.

Jag brukar säga till gäldenärerna: Vad händer om strutsen står med huvudet i sanden? Jo, då kommer lejonen och äter upp honom. Han måste dra upp huvudet ur sanden och springa i rätt riktning. Hon sprang i rätt riktning och löste problemen.

Programledare: Med hjälp av samverkan mellan Växjöbostäder, socialtjänsten och Kronofogden fick Rebecka bo kvar.

Hur är relationen i dag då, med din yngsta dotter som bor hemma fortfarande?

Rebecka: Den är lika fin faktiskt. Vi har en jättefin relation. Det som är det bästa är att hon vågar berätta saker och ting för mig. Vad det än är. Hon går inte till någon annan.

Programledare: Det är väl en av de viktigaste sakerna man har i en relation tänker jag, tilliten.

Rebecka: Absolut. Det är det viktigaste för utan den finns ingenting.

Programledare: Du har lyssnat på Skuldpodden, en podd från Kronofogden. Skuldpodden produceras av Storstad på uppdrag av Kronofogden. Vill du veta mer om vad avhysning, besittning och vräkning betyder eller vad det kan innebära om du eller någon du känner riskerar att bli vräkt? Gå gärna in på kronofogden.se

Vissa namn har ändrats i det här avsnittet med hänsyn till den personliga integriteten.

Du vet väl att det finns fler avsnitt i samma serie om något som kan hända vem som helst. Tack för att du har lyssnat!