1. tammikuuta 2010 Ruotsissa tuli voimaan uusi laki kansallisista vähemmistöistä ja vähemmistökielistä. Kansallisia vähemmistöjä ovat sen mukaan juutalaiset, romanit, saamelaiset, ruotsinsuomalaiset ja tornionlaaksolaiset. Kansallisia vähemmistökieliä ovat jiddiš, romani, saame, suomi ja meänkieli.
Kaikkia kansallisia vähemmistökieliä on suojeltava ja edistettävä
Laissa sanotaan, että kansallisia vähemmistökieliä on suojeltava ja edistettävä. Kansalliseen vähemmistöön kuuluvalla on oltava oikeus oppia omaa vähemmistökieltään ja kehittää ja käyttää sitä. Viranomaisten on kuunneltava kansallisia vähemmistöjä ja otettava huomioon niiden kielelliset tarpeet.
Viranomaisilla on velvollisuus tiedottaa kansalliseen vähemmistöryhmään kuuluvaa tämän oikeuksista katsomatta siihen, mitä vähemmistökieltä hän puhuu tai missä päin Ruotsia hän asuu.
Meänkielen, saamen ja suomen oikeudet ovat erityisen vahvat
Erityisen vahvat oikeudet on niillä, jotka puhuvat meänkieltä, saamea tai suomea ja asuvat hallintoalueeseen kuuluvassa kunnassa. Sivun lopussa on luettelo, josta näkee, kuuluuko oma asuinkunta hallintoalueeseen.
Jos asuinkunta kuuluu hallintoalueeseen, on yhteydenpidossa viranomaisten kanssa oikeus käyttää omaa kieltään. Viranomaisten on annettava vastauksensa kirjallisesti tai suullisesti kielellä, jota asiakas itse on käyttänyt.
Asuinkuntaansa voi pyytää järjestämään lasten- ja vanhustenhoidon joko kokonaan tai osittain meänkielellä, suomeksi tai saamen kielellä.
Jos asuinkunta on Arjeplog, Haaparanta, Jokkmokk, Jällivaara, Kiiruna, Pajala tai Ylitornio, oikeus käyttää vähemmistökieltä koskee myös yhteydenpitoa tuomioistuimiin.
Vaikka asuinkunta ei kuulu hallintoalueeseen, voi viranomaisilta pyytää, että saa meänkielistä, suomenkielistä tai saamenkielistä vanhustenhoitoa, jos käytettävissä on samaa kieltä puhuvia työntekijöitä. Viranomaisten tulee huolehtia siitä, että kielitaitoista henkilökuntaa on siellä, missä sitä tarvitaan.
Asuinpaikkaan katsomatta on valtiopäivien oikeusasiamiehille, oikeuskanslerille, vakuutuskassaan, verovirastoon ja syrjintäasiamiehen virastoon aina voitava kirjoittaa meänkielellä, saameksi ja suomeksi.
Näiden puoleen voi kääntyä
Jos asuinkunta tai muut viranomaiset eivät näytä noudattavan lakia, voi yhteyden ottaa Tukholman läänin lääninhallitukseen tai Saamelaiskäräjiin, joiden tehtävänä on huolehtia siitä, että lakia noudatetaan. Saamelaiskäräjät vastaavat saamen kielestä ja Tukholman lääninhallitus muista kielistä.
Tukholman lääninhallituksen vähemmistöasiain yksikkö (Nationella minoriteter och minoritetsspråk vid Länsstyrelsen i Stockholms län)
Täällä on lisätietoja
- Kansallisten vähemmistöjen verkkosivusto minoritet.se (ruotsiksi)
- Kouluviraston verkkosivusto Tema Modersmål kansallisista vähemmistöistä (ruotsiksi)
- Institutet för språk och folkminnen - Minoritetsspråk
- Laki kansallisista vähemmistöistä ja vähemmistökielistä
- Kouluviraston esite Nationella minoriteter i skolan kansallisten vähemmistöjen oikeuksista koulussa (ruotsiksi)
- Tukholman lääninhallituksen vähemmistöasiain yksikkö
- Saamelaiskäräjät
Meänkielen, saamen ja suomen hallintoalueet
Seuraavassa luetellaan eri hallintoalueisiin kuuluvat kunnat. Muut kunnat voivat tehdä hakemuksen hallintoalueeseen liittymisestä.
Suomen kielen hallintoalue
Borlänge, Borås, Botkyrka, Degerfors, Enköping, Eskilstuna, Fagersta, Finspång, Gävle, Göteborg, Haaparanta, Hallstahammar, Haninge, Hofors, Huddinge, Håbo, Hällefors, Jällivaara, Kalix, Karlskoga, Kiiruna, Köping, Lindesberg, Ludvika, Luulaja, Malmö, Mariestad, Motala, Norrköping, Norrtälje, Nykvarn, Oxelösund, Pajala, Sandviken, Sigtuna, Skinnskatteberg, Skövde, Smedjebacken, Solna, Sundbyberg, Sundsvall, Surahammar, Södertälje, Tierp, Trelleborg, Trollhättan, Trosa, Tukholma, Uddevalla, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Uumaja, Västerås, Älvkarleby, Örebro, Österåker, Östhammar ja Övertorneå.
Saamen kielen hallintoalue
Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Dorotea, Härjedalen, Jokkmokk, Jällivaara, Kiiruna, Krokom, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Uumaja, Vilhelmina, Åre, Älvdalen ja Östersund.
Meänkielen hallintoalue
Haaparanta, Jällivaara, Kalix, Kiiruna, Pajala ja Övertorneå.
På svenska
Din rätt att använda nationella minoritetsspråk
Tillhör du någon av de nationella minoriteterna har du rätt att använda ditt språk i kontakt med myndigheterna. Här får du veta vilka språkliga rättigheter du har och vilka krav du kan ställa på din kommun och på andra myndigheter.
1 januari 2010 kom en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Som nationella minoriteter räknas judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. De nationella minoritetsspråken är jiddisch, romska (romani chib), samiska, finska och meänkieli.
Alla nationella minoritetsspråk ska skyddas och främjas
Lagen säger att de nationella minoritetsspråken ska skyddas och främjas. Den som tillhör en nationell minoritet ska ha rätt att lära sig, utveckla och använda sitt minoritetsspråk. Myndigheterna ska lyssna på de nationella minoriteterna och ta hänsyn till deras behov.
Myndigheterna har skyldighet att informera dig om dina rättigheter, oavsett vilket nationellt minoritetsspråk du talar och var du bor i Sverige.
Särskilt starka rättigheter för finska, meänkieli och samiska
Särskilt starka rättigheter har den som talar finska, meänkieli eller samiska och bor i en kommun inom ett förvaltningsområde. På sidan Förvaltningsområden kan du se om din kommun ingår i ett förvaltningsområde
Du som bor i en kommun inom ett förvaltningsområde har rätt att kommunicera med myndigheterna på ditt språk. Du ska kunna få svar i tal och skrift på samma språk. Kommunerna är också skyldiga att ordna förskola och äldreomsorg på minoritetsspråken.
Från den 1 januari 2019 reviderades lagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare. Nu är kommunerna till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till den myndighet som har uppföljningsansvar för lagen.
Du som bor i en kommun som inte ingår i ett förvaltningsområde ska också kunna kontakta myndigheterna och få äldreomsorg på finska, meänkieli eller samiska, om det finns personal som behärskar språket. Myndigheterna bör se till att det finns språkkunnig personal när det behövs. Samtliga kommuner och andra myndigheter är skyldiga att informera minoriteterna om deras rättigheter. De är också skyldiga att skydda minoriteternas språk och kultur och särskilt viktigt är barns och ungas rätt att få utveckla sitt språk och sin kultur. Dessutom är kommuner och andra myndigheter skyldiga att ge minoriteterna inflytande över frågor som berör dem.
Oavsett var du bor ska du alltid kunna skriva på finska, meänkieli och samiska till Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skatteverket och Diskrimineringsombudsmannen. Enskilda har däremot ingen rättighet att får svar på samma språk och det finns inte heller någon rätt att använda minoritetsspråket vid muntliga kontakter med dessa myndigheter.
Hit kan du vända dig
Om du tycker att din kommun eller andra myndigheter inte lever upp till lagen kan du kontakta Länsstyrelsen i Stockholms län eller Sametinget som ska se till att lagen följs. Sametinget ansvarar för samiska och Länsstyrelsen i Stockholm ansvarar för övriga språk.
Här kan du läsa mer
Här får du veta mer om dina rättigheter:
- Minoritet.se – Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk
- Skolverket – Undervisa om nationella minoriteter
- Institutet för språk och folkminnen – Minoritetsspråk
- Sveriges riksdag – Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråkSkolverket – Nationella minoriteter i förskola, förskoleklass och skola
- Länsstyrelsen Stockholm – Nationella minoriteter och minoritetsspråk
- Sametinget
Förvaltningsområden för finska, meänkieli och samiska
På Institutet för språk och folkminnen kan du se vilka kommuner eller landsting/region som ingår i de olika förvaltningsområdena.