Annie: Det är just bristande kunskapen om Sveriges ekonomiska och juridiska system som gör att många blir väldigt sårbara.
Alan: Jag svarade bara, jag vet inte. Jag vet inte hur mycket pengar jag har. Det är bara kaos.
Davor: Vem är det som driver in skulderna? Vad händer om du inte betalar? Och så säger vi tack så mycket, då vet vi. I Sverige så funkar det så här och så ska vi förklara.
Programledare: För många utrikesfödda kan det vara svårt att klara sig när de kommer till Sverige. Svenskarna tillhör det mest skuldsatta folket och det är svårt för alla att göra rätt. Ännu svårare för dem som inte har med sig kunskap och erfarenhet av hur det svenska systemet fungerar.
Programledare: Välkommen till del 2 av Skuldpodden, miniserien om att leva som utlandsfödd med skulder. I det förra avsnittet hörde du om Alan, om hans kamp för att uppfylla familjens förväntningar, om lånen som blev fler, om betalningsanmärkningar, bostadsjakt och en stigande skuldspiral. Om vännen som försvann och om Lillemor, pensionären, som såg något bakom fasaden.
I det här avslutande avsnittet får du veta hur det gick sedan. Vad hände när Alan till slut började prata? Och vad var det som man fick hjälp att se?
Hur påverkar det en människa att ständigt vara rädd för brev som kommer med posten? Vad gör det men ens drömmar om framtiden eller ens självkänsla? Tillsammans med Davor Vuleta på Kronofogden pratar vi vidare om vilka de vanligaste fallgroparna kan vara för nyanlända men också vad som faktiskt går att göra.
Du lyssnar på Skuldpodden, en podd från Kronofogden för dig som har skulder, eller för dig som bryr dig om någon som har skulder. Jag som pratar heter Max Landegård.
Nu till vår berättelse om Alan som kom till Sverige från Afghanistan.
Alan jobbade i ett restaurangkök några dagar i veckan, och en dag fick han kokande vatten över foten. Det gjorde att han inte kunde jobba på flera veckor. Och det var inget snack om någon sjukskrivning från restaurangjobbet, ingen ersättning på så sätt.
Han jobbade ju svart. Så den månaden blev ett rejält avbräck i ekonomin. Han fick några slantar i sjukersättning från de inbokade passen som han hade på Solbacken, och ett annat jobb som personlig assistent, men det räckte inte. Samtidigt hade hans behov av pengar ökat kraftigt.
Alan: Det var en särskild händelse i familjen hemma som jag ville skicka presenter till. Det gick inte att motstå. Jag tog några snabba lån. Jag tänkte att det skulle lösa sig när jag kunde jobba igen.
Programledare: Om Alan hade tagit alla sina skulder och räknat ihop allt, så hade han förstått att det inte fanns en chans att han skulle täcka upp för allt, bara genom att jobba mer. Räntorna på snabblånen var så höga så skulderna ökade lavinartat. Han var tvungen att låna av vänner för att klara av att betala hyran.
Alan: Gör en budget. Tror vi fick höra det i skolan och kanske på SFI. Men om man vet inne i huvudet: det går inte ihop. Varför skulle du göra en budget? Du vet ju att det inte kommer att gå. Du vill inte se det, men du vet.
Programledare: Lillemor visste också. När han var tillbaks på jobbet, frågade hon om han hade råd med busskort nu, när han berättade om ett nytt jobb han fått.
Alan: Då fick jag så ont i magen. Jag svarade bara, jag vet inte, jag vet inte hur mycket pengar jag har. Det är bara kaos. Då frågade hon, öppnade du breven?
Programledare: Lillemors fråga träffade hårt. Alan visste precis vad hon menade.
Alan: Svenskar är ju försiktiga med att fråga saker. Lillemor var min enda svenska vän, då i alla fall. Hon frågade mig saker hela tiden, men det här kändes som att hon verkligen hade en kamera där jag bodde och såg hur jag lagt breven under en väska i garderoben.
Programledare: Nu ska vi tillbaka till Davor Vuleta, kronofogdens privatekonomiske talesperson.
Programledare: Det där är det viktiga tipset, buffert, marginaler. Det är inte alla som har det. Men om man har ekonomiska problem, och det har gått så långt som till kronofogden, vad gör man då? Är det kört då eller?
Davor: Nej det är aldrig kört. Man ska aldrig stoppa huvudet i sanden. Jag har sett, jag har varit på förrättningar där det står högar med post, oöppnade brev från kronofogden och man tror att det är kört. Men vårt mål man ska inte hamna hos kronofogden, om man hamnar hos kronofogden, då ska man göra det en gång och så ska man ut från oss direkt. Alltså så snabbt som möjligt.
Man ska vara aktiv, man ska försöka höja sina inkomster, dra ner sina utgifter och göra en gammal vanlig budget. Man kan ju söka hjälp hos kommunen: budget och skuldrådgivning. Det är gratis och man kan vara anonym.
Sen tycker jag faktiskt att man ska söka hjälp från familjen och vänner. Ta bort den här tabun just för att inte riskera att bli långvarig hos Kronofogden. För att kommer man in i den här skuldspiralen som är svår att ta sig ur så blir det mycket, mycket svårare att få hjälp senare än direkt i början.
Programledare: Har du några specifika tips till utlandsfödda?
Davor: Det är ju de generella tipsen att höj inkomster, skapa buffert och så vidare. Men tittar vi, om vi börjar med de som nyanlända och inte levt i Sverige så länge så tycker jag att språket är A och O. Och det skriver jag också i min forskning att man måste ta till sig information och kunskap.
Vi har gjort också fel när det gäller legal Culture, alltså rättskulturen. Vi har inte informerat om den rättskultur som gäller i Sverige. Men när man kommer till Sverige så tycker jag faktiskt att man ska sätta sig med de nyanlända och fråga för att vi ska vara intresserade.
Hur funkar det i ditt hemland? Har ni kronofogden? Vem är det som driver in skulderna?
Vad händer om du inte betalar? Och så säger vi tack så mycket, då vet vi. I Sverige så funkar det så här och så ska vi förklara.
Det finns en kronofogden, det finns betalningsanmärkning, det finns ju tvångsåtgärder med mera och mera. Så vi ska ta till oss kunskap och sen ska vi lära ut kunskap också. Det tycker jag att vi har varit lite dåliga med.
Sen tycker jag faktiskt också att de utlandsfödda som kommer till Sverige att de ska umgås mycket mer med svenskfödda eller de som har bott i Sverige under lång tid. Och där var mitt förslag i forskningen att man ska använda föreningslivet mycket mer. Vad har du jobbat med i Syrien?
Jag var biodlare, perfekt. Vi har biodlarförening utanför Kristianstad. Jag var dansare, vi har jättemånga dansföreningar.
För att Sverige är ett föreningarnas land.
Programledare: Absolut!
Davor: Vi har hur många föreningar som helst.
Programledare: Hur många som helst, absolut.
Programledare: Lillemor bad Alan att ta med alla brev. Han kunde antingen ta med dem oöppnade, eller öppna och sortera i datumordning. Och han behövde inte läsa breven, sa hon.
Alan: Sen la hon ut breven på sitt runda bord, precis som när hon sorterade sina gamla fotografier. Under tiden pratade hon om allt möjligt, och sen så bad hon mig kolla om jag kunde ta fram kontoutdrag från min bank och för mina olika betalgrejer på telefonen. Lillemor kallade det betalgrejer. Det hon menade var olika sätt att betala saker jag köpte online.
Programledare: Lillemor sorterade, strök under och antecknade. Sen tog hon upp sin telefon, slog ett nummer och satte på högtalarfunktionen.
Alan: Jag tänkte att hon var galen. Ringa Kronofogden. Vem gör det?” Ingen jag kände. Jag hade en lärare när jag var ganska ny i Sverige som hjälpte mig att ringa Skatteverket en gång. Jag var livrädd. Nu levlade jag upp från livrädd till, ja vad kommer efter livrädd? Jag blev som en staty, jag kunde inte prata.
Programledare: Lillemor hade fått en bild av hur det stod till med alla skulder, men visste att det bästa sättet var att låta en handläggare på Kronofogdens kundservice guida vidare. Hon visste också att det fanns bra digitala tjänster, men det var inget som funnits på hennes tid. Alan gillade inte att prata i telefon, i alla fall inte på svenska, men det gick faktiskt bättre än väntat.
Annie: Välkommen till Kronofogden, du pratar med Annie.
Programledare: Hur det sedan gick för Alan när Lillemor fått reda på hur stora skulderna var, det kom vi snart få höra. Men först ska vi till Annie Olsson, som jobbar på Kronofogdens kundservice.
Annie: De grupper som brukar kontakta oss, det är både personer som ska betala, men det är också personer som ska få betalt. Det är personer i alla åldrar. Äldre personer kan många gånger ha lite äldre skulder som då kanske har funnits med i flera år, medan yngre personer kan ha ny uppkomna skulder.
Det kan ju ofta vara mer konsumtionsskulder. Vi lever ju i ett väldigt digitaliserat samhälle och på sociala medier till exempel, där influeras vi ju hela tiden. Senaste modet, senaste tekniken och så vidare. Det påverkar ju konsumtionen för alla.
Det kan ju hos många finnas en rädsla just för utanförskap om man inte kan konsumera på det sätt som samhället faktiskt förväntar sig. Är man då utrikesfödd och flyttat till Sverige så känner man kanske en ännu högre press av att passa in i samhället. Man ser ju också hur andra beter sig. Så som omgivningen beter sig, det är ju så man på något sätt känner att man förväntas bete sig.
Det är ju inte bara att det är lätt tillgängligt att handla eller ta lån som kan ställa till det idag, utan det erbjuds ju ofta diverse olika betalningslösningar eller planer för återbetalning som kan låta jättebra i stunden. Många gånger signeras kanske köpet eller avtalet utan att man riktigt har läst det finstilta. Det är ofta där det står om de här skyhöga räntorna eller bindningstiden på ett visst antal år till exempel.
I slutändan är det kanske inte lika lockande att betala på en dyr telefon som man köpte för flera år sen, som dessutom har gått sönder och används inte, den är omodern och sådär. Men du har ju ändå ingått ett avtal i att du har gått med på att du ska betala den här. Så det är just bristande kunskapen om Sveriges ekonomiska och juridiska system som gör att många blir väldigt sårbara.
Då är det väldigt enkelt att man fastnar i den här skuldsituationen som kan vara väldigt svår att ta sig ur. Det tar ju längre tid att bli skuldfri än vad det tar att skuldsätta sig.
Programledare: Du har också nämnt vid något tillfälle att det finns de som har problem med att de blir skuldsatta på grund av andra personer.
Annie: Jag har ett exempel, en man i 60-årsåldern som har bott i Sverige sen 2016 ungefär, ungefär där någonstans, så hade han tecknat ett mobilabonnemang åt dottern som för tillfället var minderårig, där även avbetalning för mobiltelefonen var inbakad i den här månadskostnaden. Bindningstiden var upplagd det var tre år som man skulle betala det här. Efter ett år ungefär när dottern blev myndig så tecknade hon ett eget abonnemang med en nyare mobiltelefon.
Då ansåg man att man inte längre behövde det abonnemang som man tecknat 2016 och mobiltelefonen användes inte heller längre. Så man slutade betala på det. Nu slutligen hamnade det ärendet hos oss.
När han kontaktade oss, han hade fått lite inkassokrav och påminnelse under åren med jämna mellanrum. Men eftersom det inte blev mer än så, så insåg man nog inte riktigt att det här ansvaret finns fortfarande. Så det var ju en summa som hade blivit väldigt mycket högre idag än vad den hade varit om man hade fullföljt den här månadsavbetalningen.
Programledare: Är det så att det finns de personer som tänker såhär nej men jag slutar bara betala då kommer de att sluta höra av sig? Hur tror du att tankegångarna går? Det är kanske svårt att gissa hur andra tänker.
Annie: Precis, jag skulle säga att det är ganska vanligt att vi har kontakt med personer som av någon anledning har slutat betala. Det kan vara att man tycker att man inte var nöjd med den varan, man var inte nöjd med abonnemanget till exempel, men man har inte på ett korrekt sätt sagt upp tjänsten, utan man har då låtit bli och betala och kanske tänkt att det par automatik kommer att sägas upp. Men det gör det ju många gånger, i de flesta fall inte, utan det rullar ju på och sen i slutändan så blir det då istället att du är skyldig en högre summa pengar.
Programledare: Vad önskar du att utlandsfödda skulle få mer information om som skulle kunna vara ett stöd i deras situation?
Annie: Det optimala hade varit att de alla tidigt hade fått information om Sveriges ekonomiska och juridiska system och hur det fungerar. Att man fått lite grundläggande kunskaper inom ekonomi till exempel. Vad är ränta, vad är amortering och vad det innebär att man signerar ett avtal med sitt bankID? Vad händer om man inte betalar skatt och så vidare?
Programledare: Finns det något annat Annie som du tycker är viktigt för folk att känna till om kronofogden? Om man inte har varit i kontakt eller har så stor kunskap om det sedan innan?
Annie: Ja, Jag skulle säga att tveka inte att kontakta oss om du har frågor. Vi dömer inte någon för att man har skulder. En skuld innebär inte att någon medvetet har velat göra fel.
Man kan kontakta oss via mail eller via telefon. Vi har också mycket information på vår hemsida. Där finns också uppdaterat och förenklat material i både text och videoformat.”
Jag skulle också säga att ta hjälp av människor i din omgivning. Det kan kännas tryggt att ha någon vid sin sida när man kontaktar oss om det är så att man känner sig lite osäker på språket. Det kan vara familj, vän, kollega eller någon annan bekant som man känner att man har förtroende för.
Det absolut viktigaste också att ha med sig är att man måste ha tålamod. Det tar längre tid att bli skuldfri än vad det tar att skuldsätta sig. Men vi finns här för att svara på de frågorna som man kan ha längs vägen.
Programledare: Nu går vi över till Davor Vuleta, kronofogdens privatekonomiske talesperson. På vilket sätt skulle du säga att Sverige är annorlunda när det kommer just till privatekonomi, alltså vår syn på räntor, avtal, du har ju varit inne på det, att man liksom måste utbilda lite grann. Vad är annorlunda i Sverige skulle du säga?”
Davor: Ja, framför allt att vi är väldigt belånade. Vi tycker att lån och krediter är en vardaglig, alltså det är bara att ha lån och krediter. Vi är det tredje mest belånade befolkning i Europa.
Till exempel har jag många släktingar i Kroatien som har köpt lägenheter. De tycker att det ska avbetalas så snart som möjligt, helst på fem år eller tio år eller någonting. När vi köper någonting, då gör vi beräkningar till pensionen, om vi ens ska avbetala, om vi inte ska bara betala på ränta, och aldrig avbetala hus eller lägenhet.
Däremot, å andra sidan så är vi väldigt långt framme med digitalisering till exempel. Vi kan ju få lån och krediter. Tidigare gick det med sms, och idag så är det två knapptryckningar bort på dator eller mobilen, Kivra, e-legitimation, där är vi långt, långt framme.
Och sen, det bästa av allt skulle jag säga, det är att vi är så långt framme när det gäller jämlikhet i ekonomiska frågor. Att vi har mycket att göra, det är stora skillnader mellan inkomsterna hos män och kvinnor, men vi är trots allt långt framme när det gäller ekonomisk jämställdhet.
Programledare: I det här avsnittet så har vi också träffat Alan och lyssnar på hans berättelser och hur det ser ut för honom. Vad kan du säga Davor om hans situation?
Davor: Det är inte ovanligt. Jag har för många år sedan, 10-15 år sedan, stött på liknande exempel hos en ung man som kom från Palestina. Han hade ganska bra inkomst och vi skulle åka på förrättning hem till honom.
Vi kommer dit och han visar oss runt och öppnar ett av rummen där han säger ”det här är barnens rum”. Då ser jag att det är bara en madrass på golvet och lite leksaker. Då frågar jag honom, ”du har ju ganska bra inkomst, vad händer med pengarna?”
Då säger han, ”det mesta av pengarna skickar jag till hemlandet till att familjen ska överleva, så har det varit under många år”. I Alans berättelser så känner man exakt det här, att väldigt mycket av pengarna skickas tillbaka.
Det finns ju exempel där man har tagit lån och krediter och skickat till hemlandet. Både till familjen men även till smugglare som man är skyldig pengar som hjälpt dem att korsa gränser med mera.
Programledare: Har du något tips till honom?
Davor: Ja, vara aktiv och ta hjälp. Han är väldigt smart så han tar hjälp av en kunnig kvinna där som kan hjälpa honom med budget och sätta ner allting på papperet. Dra i handbromsen, prata med familjen. Det kanske blir mindre pengar under några år, ni får klara er. Men jag måste ta hand om mig först innan jag kan ta hand om någon annan. Det är lite som när man ska flyga med ett flygplan. När de säger att om det händer någonting så ska du ta på dig masken först innan du hjälper någon annan. För annars kan det gå illa för båda två.
Programledare: Alans kompis säger att de inte öppnar breven från Kronofogden. Det vet vi att det är ett riktigt dåligt råd. Skulle du säga att det finns mycket ryktesspridning också om hur Kronofogden beter sig?
Davor: Ja Tyvärr. Det är framförallt de som aldrig träffat oss. För att frågar man de som aldrig träffat oss, så säger de att de att ni är det värsta jag vet och att de kommer att ta allt från människor och så vidare. Men de som har träffat oss tycker ändå att vi är ganska hjälpsamma och försöker lösa situationen på ett korrekt sätt. För att man ändå har skidat enligt svensk lag att behålla grundläggande möbler, grundläggande ekonomi, ska man ha för existensminimum för att kunna leva och så vidare. Så det finns ju ganska mycket ryktesspridning som inte stämmer om kronofogden.
Alan: Jag hade träffat handläggare på Migrationsverket tidigare men det var jättemycket ångest att tänka att jag skulle öppna upp mig för någon från typ kronofogden.
Programledare: Är du rädd för svenska myndigheter?
Alan: Nej inte så. Eller vi snackade rätt mycket bland kompisarna och det fanns en del historier om sådant som kan hända. Jag var ung och vi trodde att vi visste massa men vi visste inte ett skit. Vi bara trodde att vi kunde flytta förbi allt utan att behöva ta tag i sådant. Vi var nog alla rädda för något som vi inte visste någonting om, om du förstår.
Programledare: Men vadå, rädd för okända eller vadå?
Alan: Ja typ. Jag hade inte bott med föräldrar eller vuxna på massa år så jag visste inte hur det funkade med många saker som man ska göra när man är vuxen. Någon har frågat om det är för något som hänt i mitt hemland som jag var rädd för svenska myndigheter.
Det finns kanske något sådant man tänker efter men det var nog mest att jag inte visste hur det funkade med sådant.
Programledare: Idag vet Alan att han inte ska vara rädd för att ringa till myndigheter som kronofogden. Efter några år är läget med skulderna bättre, men det kommer ta ett tag till innan han är helt skuldfri.
Alan: Men jag har inte ont i magen längre. Jag slutade ha ont i magen ganska snart efter att vi satt med alla breven hos Lillemor.
Programledare: Men varför tror du att du slutade ha ont i magen då?
Alan: Jag tror inte, jag vet att det var för att jag var orolig för att någon skulle få reda på att jag var misslyckad. Nu vet alla det. Nej men det går inte att gömma sig.
Då blir allt bara ännu mer skit och dyrt. Det kostar bara mer och mer om du gömmer och tror att du kan glömma att du har tagit lån.
Programledare: Det säger Alan och går sedan för att cykla vidare till sitt andra jobb på andra sidan sjön på Solbacken. Och cykeln, ja den har faktiskt sin egen historia. När Lillemor och hennes man flyttade till Solbacken ställde de cykeln hos en granne.
Där stod den sedan i flera år tills grannen fick ett brev och senare en inbjudan till en poesiafton.
Alan: Jag gillade poesigruppen, men när de började planera att läsa dikter för andra, nej, jag tänkte att det får de göra, men jag läser inte. Men de var bestämda. Jag gick dit till poesiafton och tänkte nog inte då att jag skulle läsa ändå, men så blev det, jag läste min dikt.
Jag var lika rädd som att ringa till kronofogden. Sen så prankade de mig, alla i gruppen. Eller, den största pranksten var ju Lillemor som inte ens var där.
Programledare: Efter att dikterna hade läst trupp, ville bibliotekarien läsa upp ytterligare en dikt om en cykel. Hon berättade att de hade en medlem i gruppen, som gick flera timmar till sina olika jobb varje dag. Den personen var Alan, som återigen fick ställa sig i centrum.
Poesigruppen tyckte förvisso att promenaderna nog var bra för att skapa poesi, men de tyckte att Alan skulle kunna få mer tid till annat också. Och då behövde restiderna kortas. Därefter rullade en av deltagarna i poesigruppen in Lillemors gamla damcykel, nyservad och dekorerad med ballonger.
Alan: Det var fint. De är snälla och jag blev generad men väldigt, väldigt glad. Den här cykeln har fått jobba hårt sedan den dagen.
Programledare: Det här var det andra och avslutande avsnittet i vår miniserie om att leva som utlandsfödd med skulder. Vi har fått följa Alan, en livsberättelse som visar hur lätt det kan vara att hamna snett i ett nytt land. Men att det också finns vägar ut.
Det är aldrig för sent att söka hjälp. Oavsett om du har skulder eller om du känner någon som har det, kom ihåg att det finns stöd att få. På kronofogden.se hittar du information, guider och kontaktvägar som kan göra skillnad.
Skuldpodden produceras av Storstad på uppdrag av kronofogden. Jag som pratar heter Programledare Landegård. Tack för att du har lyssnat och kom ihåg, det finns alltid en väg framåt.
Alans röst är inspelade av en skådespelare och vi har bytt ut hans och Lillemors namn samt vissa andra detaljer i hans berättelse av hänsyn till den personliga integriteten.