Davor: Vi fick ju byta flyktingförläggning flera gånger, och man fick lära sig grundläggande svenska och grundläggande matte. Och sen bytte man flyktingförläggning och fick börja om igen.
Ringsignal
Kundtjänst: Välkommen till Kronofogden. Du pratar med Annie.
Alan: Och så säger han: "Du vet att du bara kan skicka ett sms så får du pengar, så kan du betala tillbaka sen?". Han visade sina betalkort och att han köpte grejer och betalade senare.
Radioröst: 25 procent effektiv ränta.
Radioröst: Köp din bil idag.
Radioröst: Finansiera ditt bröllop med ett snabblån.
Radioröst: Extra avgifter tillkommer.
Radioröst: Du behöver inte tänka på att betala förrän nästa år.
Radioröst: Enkelt och smidigt.
Programledare: Du är säkert med om att få erbjudanden om att låna pengar flera gånger om dagen. "Låna pengar till en ny bil! Ta ett snabblån för att lösa dina skulder" och så vidare. Erbjudandena haglar över oss från reklamskyltar, sociala medier. Det kan vara lätt att dras med, men när du väl har fått en skuld kommer den stanna kvar tills du har betalat. Svenskarna hör till de mest skuldsatta människorna i Europa. Före 1990-talet var det svårare att låna pengar i Sverige. Men avregleringar och politiska beslut har gjort att Sverige i dag är ett land där det är mycket enkelt att låna pengar. Det har också lett till vad man skulle kunna kalla en låneparadox. Å ena sidan är det väldigt enkelt att låna, och å andra sidan är det svårt att leva ett normalt, bekvämt liv utan att låna pengar. Och många kanske tänker att lån bara är när man lånar till sin bostad. Men också ett abonnemang, som till exempel ett telefonabonnemang, är ett avtal som du har tecknat som innebär att du har skulder, ibland i flera år framåt.
Programledare: Som nyanländ i Sverige kan det ibland vara svårt att sätta sig in i hur allt hänger ihop. Kronofogden finns till både för att de som har skulder ska betala och att de som har lånat ut pengar ska få betalt. I det här avsnittet kommer du att ta del av två olika livsöden, båda från personer som kommit till Sverige från andra länder. På olika sätt har de mött människor som haft det svårt, och de har även haft det svårt själva i sina liv. Du lyssnar på Skuldpodden, Kronofogdens podd för dig som har skulder eller för dig som känner någon med skulder. Jag som pratar heter Max Landegård.
Programledare: Solbackens åldersdomshem ligger några mil norr om Stockholm. Här arbetar Alan sedan fem år tillbaka, vi kallar honom för det. Det är ett av hans fyra olika jobb som timvikarie inom äldreomsorgen.
Programledare: Alan kommer cyklandes på en gammal damcykel när vi ska träffas.
Alan: Den här? Ja men det var Lillemors cykel. Hon hörde att jag gick två timmar för att komma till jobbet för jag hade inga pengar till bussen. Sen ställde hon en del andra frågor och sen rann allt ur mig. Allt som jag hade hållit inom mig om pengarna jag inte hade, om alla jag var skyldig pengar och hur misslyckad jag kände mig. Hon fick höra allt liksom.
Programledare: Alan kom till Sverige som tonåring. Kvar i Afghanistan och Iran fanns familjen som förväntade sig att han skulle nå lycka och framgång i det nya landet. Men framför allt förväntade de sig att han skulle skicka pengar. Och det gjorde Alan också. Rejäla summor skickades hem under nästan två års tid. Sen blev det lite mindre summor och alltmer sällan, för att sen ta stopp. Pengarna som Alan skickade hem var nämligen lånade pengar.
Alan: Jag bodde med tre andra landsmän första tiden i Sverige. Vi hjälptes åt på olika sätt. Vi tipsade varandra om jobb, vi letade billiga grejer ihop och vi var som varandras familjer, förstår du. De var mina bröder. De är mina bröder.
Programledare: I Sverige började han i skolan. Och där fick han, förutom språket, lära sig en del om det svenska samhället.
Alan: Det är väldigt mycket som är på annat sätt än där jag kom ifrån. Min lärare försökte förklara massa saker, men det blev bara att jag fick fråga mina bröder hur saker funkar.
Programledare: Efter ett tag i Sverige började Alan jobba som diskare och så personlig assistent. När han fick sin första lön gick han direkt för att skicka pengar till familjen hemma.
Alan: Jag ville visa att jag hade lyckats – att jag var stark liksom. Och kunde se till att de fick det bättre. Men jag skickade lite för mycket så jag hade inga pengar så det räckte till hyran och busskortet, du vet. Så jag fick låna typ tusen spänn liksom, av en kompis.
Programledare: När Alan fick nästa lön betalade han tillbaka det han var skyldig kompisen. Då fick han höra något överraskande.
Alan: Och så säger han: "Du vet att du bara kan skicka ett sms så får du pengar, så kan du betala tillbaka sen?" Han visade sina betalkort och att han köpte grejer och betalade senare. Jag saknade min familj hemma, jag tänkte att då kan jag ju skicka hem grejer de behöver, och mer pengar. Jag träffade en landsman som skulle åka hem på besök så jag kunde skicka med honom saker. Sen gick det fort. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag minns den här tiden som så här: Jag var väldigt fokuserad på att köpa saker och skicka hem. Jag tror att jag var glad. Men alltså, jag minns inte. Jag tyckte i alla fall att Sverige var ett fantastiskt land där man fick den här möjligheten liksom. Men jag tänkte inte så mycket på framtiden och på vad jag skulle göra. Jag ville skicka saker och pengar till min familj.
Programledare: Situationen skulle komma att bli mycket värre för Alan, men vi återkommer till honom om ett litet tag.
P4-jingel
Radioröst 1: God morgon, du lyssnar på P4. Allt fler i Södermanland har problem med skulder och hamnar hos Kronofogden, och det här är ett problem i hela Sverige då fler och fler svenskar har svårt att betala sina räkningar.
Davor: Det är någonting som vi har varnat för redan förra året och förrförra året när räntorna stack upp.
Radioröst 1: Det säger Davor Vuleta som är privatekonomisk talesperson på Kronofogden. Och han ger de här tipsen:
P4-jingel
Radioröst 2: Skulderna hos Kronofogden ökar i länet.
Davor: Ja, det är tragiskt.
Radioröst 2: Det säger Davor Vuleta på Kronofogden.
Radioröst 3: Allt fler har problem med skulder hos Kronofogdemyndigheten. Davor Vuleta är privatekonomisk talesperson på Kronofogden.
Radioröst 4: Skulderna hos Kronofogden ökar och enligt myndigheten är toppen ännu inte nådd. Konsumtionslånen har blivit tre gånger fler och i takt med att mycket har blivit dyrare i samhället har också skulderna ökat. Davor Vuleta är analytiker vid Kronofogden.
Programledare: Davor Vuleta är analytiker och privatekonomisk talesperson hos Kronofogden. Han har jobbat på Kronofogden i 20 år, men det höll på att bli betydligt kortare än så.
Davor: Min första avhysning gjorde nästan så att jag slutade på Kronofogden.
Programledare: Vad hände?
Davor: Man har en internutbildning till kronoinspektör, och när du är färdig som kronoinspektör ska du börja genomföra förrättningar och avhysningar. Då var det en man i en liten kommun i södra Sverige som betalade alla hyror, men han jagade hantverkare med yxa när de skulle komma och byta element. Då fick vi en avhysning och polisen skulle hjälpa oss med handräckning. Polisen går in i lägenheten först för att säkra, och jag går in efter. När de har väckt mannen går han och sätter sig på en liten pall i hörnet, tänder sin pipa och gungar lite. Då säger han: ”Varför måste jag lämna? Det här är mitt hem.”
Davor: Då kom jag att tänka på att tio–femton år tidigare kom jag själv till Sverige som flykting och tänkte: ”Davor, ska du verkligen jobba med detta – att avhysa folk från deras hem – när du själv fick lämna ditt hem?” Det var också en sån grej där man fick stöd av sina kollegor och chefen. Vi fick även stöd direkt på plats från polisen eftersom de kände till mannen. Hyresvärden var nöjd med honom – han betalade alla hyror – han ville bara inte släppa in folk i sin lägenhet. De tog hand om honom under någon dag via socialtjänsten tills de bytte elementen, och sen fick han flytta in igen. Det kändes tryggt för min del.
Programledare: Det förstår jag, det väckte minnen.
Davor: Absolut. Att avhysa folk, och framförallt äldre eller familjer med barn, är de tuffaste arbetsuppgifterna vi har på Kronofogden.
Programledare: Efter att ha jobbat som kronoinspektör började Davor arbeta heltid på Kronofogdens förebyggande verksamhet, för att sedan söka och få en forskningsplats. Under ett antal år jobbade han halvtid med förebyggande frågor samtidigt som han forskade inom rättssociologi om utrikesfödda och deras skuldsättning.
Davor: Vi kom till Sverige 1994 som flyktingar från forna Jugoslavien. Då var det jag, min bror och min mamma som kom med två väskor. Jag och min bror delade på en väska. Vi var väldigt, väldigt fattiga. Vi fick lämna allt vi ägde och fick börja om från början. Det var en tuff tid, både psykologiskt för min mamma, som fick vänta på uppehållstillstånd, och ekonomiskt.
Davor: Vi bodde nästan tre och ett halvt år på flyktingförläggning. Jag minns att man fick klippa ut kuponger från reklamblad och cykla till en affär för att köpa bananer för att de var billigare där, och sen till en annan affär för att köpa vetemjöl. Det var väldigt mycket anpassning. Det fanns också många missuppfattningar på den tiden. Till exempel köpte jag och min bror snus för vi trodde att det var skokräm. Det var en rund box med bruna och svarta färger, så vi tänkte att det måste vara skokräm. Sen när vi kom hem insåg vi att det nog inte var skokräm.
Programledare: Men hur var det – över tre år på flyktingförläggning?
Davor: Det var nästan som på repeat. Vi fick byta flyktingförläggning flera gånger. Man fick lära sig grundläggande svenska och matte, sen bytte man förläggning och fick börja om igen. Jag hade tur som började spela fotboll och där fick jag träffa både svenskar och andra, vilket hjälpte mig att lära mig språket. Men det var tufft, och framförallt för de äldre som hade det väldigt psykiskt påfrestande.
Programledare: Hur gammal var du när du kom till Sverige?
Davor: Jag var tretton och skulle fylla fjorton. Sen bodde vi på flyktingförläggning tills jag var sjutton.
Programledare: Och när du säger äldre – hur mycket äldre menar du?
Davor: Jag tänker på föräldrarna som kom dit med sina barn. Man hade ingenting och sen fick man besked om att man skulle skickas tillbaka. Vi hade kroatiskt medborgarskap och flera gånger sa man att halva Kroatien inte var i krig, så vi skulle skickas tillbaka fem–sex gånger. Man fick packa och förbereda sig. Som barn tog jag det med en klackspark, men för de vuxna var det väldigt påfrestande. Jag märkte på min mamma och andra föräldrar att de blev väldigt oroliga.
Programledare: Vilka riskgrupper ser ni oftast hos Kronofogden?
Davor: Framförallt de som är socioekonomiskt utsatta. I min forskning såg jag att utbildning, sysselsättning och inkomster spelar stor roll. Har man hög utbildning leder det ofta till bättre sysselsättning och inkomster, och då är risken att hamna hos Kronofogden mindre. Men på senare tid ser vi också att överbelånade hushåll hamnar hos oss. Vi hade låg ränta länge, vi har levt gott under många år, men sen kom inflationen, elpriserna i södra Sverige steg och räntorna höjdes. Trots att man kan ha två bra inkomster i ett hushåll räcker pengarna inte till.
Davor: Vi har också sett under de senaste två åren att personer över 65 år, alltså pensionärer, procentuellt står för den största ökningen av betalningsförelägganden som skickas till oss. Det hänger ihop med utvecklingen av pensionerna. Jag fick ett samtal från en kvinna som jobbat 49 år inom vården. Hon var väldigt ledsen och sa: ”Jag har inte hamnat hos Kronofogden än, men jag är inte långt ifrån. Min matkasse har gått upp 25 procent och min pension har bara gått upp 1 procent.” Det är tufft för väldigt många just nu.
Programledare: Många utlandsfödda har hamnat hos Kronofogden. Finns det någon förklaring?
Davor: Ja, förutom de socioekonomiska variablerna som sysselsättning och inkomster såg jag också att det finns mycket okunskap som bidragit till att man hamnar hos Kronofogden. Man visste inte hur Kronofogden fungerar eller att skulder från Skatteverket skickas direkt till oss utan att gå via inkasso. Man kände inte till det svenska ekonomiska och juridiska systemet.
Davor: Sen finns det också ett begrepp som heter rättskultur – det man har med sig i bagaget från hemlandet om hur man förhåller sig till institutioner och lagar. Är man rädd för myndigheter eller ovan vid att kontakta dem, och sedan kommer till Sverige där det förväntas att man tar kontakt med myndigheter som Skatteverket eller Kronofogden, blir det en krock.
Davor: Många i mina intervjuer uttryckte att ”ni måste kontakta oss oftare, skulderna ska inte skickas så fort, ni måste söka upp oss”. Men i Sverige är rättskulturen att du själv ska kontakta myndigheten – inte att myndigheten ska jaga dig. Vi skickar underrättelser och meddelanden, men det är ofta för sent när skulden redan nått Kronofogden. Man måste istället kontakta Skatteverket eller Försäkringskassan direkt när den första obetalda skulden dyker upp.
Programledare: Tillbaka nu till Alans berättelse. Efter ett tag märkte Alan att det kostade mycket att låna. Han betalade mer i ränta än vad han hade lånat från början. Han försökte sluta låna, men sen kom fakturorna och han var tvungen att betala.
Alan: Jag hade inte så mycket kostnader egentligen, så det var mest de här lånen jag betalade av på. Jag hade ju ingen familj här och jag bodde i min kompis lägenhet och betalade till min kompis, men det skulle ju ändras.
Programledare: Kompisen berättade en dag att han skulle gifta sig. De andra var tvungna att flytta ut, och Alan var tvungen att leta lägenhet. Men det var inte så lätt.
Alan: Jag ställde mig i bostadskö och letade på massa ställen efter lägenhet. Jag fattar ju nu att jag var ganska körd. Men det fattade man ju inte då. Jag var ett enkelt offer för alla som ville utnyttja en, förstår du. Det var fejklägenheter. Det bodde andra i lägenheten jag skulle bo i själv. Det var säkert skitjobbigt, jag minns inte. Jag var inte där i huvudet, förstår du. Jag bara fortsatte, fortsatte.
Programledare: Eftersom Alan hade jobbat en del svart i restaurangbranschen kunde han inte visa upp någon högre inkomst för de mer seriösa hyresvärdarna. Sen fick han lära sig ett nytt avgörande ord.
Alan: Det var en hyresvärd som ringde och sa ”betalningsanmärkning, du har en betalningsanmärkning”, liksom skrek. Han hade lägenheter långt utanför stan och hade kollat upp mig. Sen sa han att jag kunde få hyra ändå men ville ha pengarna i förskott. Jag sa nej först, men sen blev det som det blev.
Programledare: En betalningsanmärkning sätts av de olika kreditupplysningsföretag som finns i Sverige. Kreditupplysningsföretagen hämtar in uppgifterna från olika företag och myndigheter, till exempel Kronofogden. En av de absolut vanligaste anledningarna till att man får en betalningsanmärkning är att man har en skuld som gått till Kronofogden.
Programledare: Jojo, men hade du inte fått massa påminnelser att betala innan?
Alan: Ja, visst, så var det. Men det var så mycket där ett tag.
Programledare: Och något brev från Kronofogden, fick du det?
Alan: Det kom först ett brev. Jag frågade min kompis ”vad är det här?” och han svarade ”öppna inte det där! Ingen av oss öppnar brev från Kronofogden.” Så jag lät det gå en tid. Sen flyttade jag.
Programledare: Alan flyttade runt på olika adresser. En dag ringde hans vän som han tidigare bott hos. Kronofogden hade varit där och hans fru var inte glad.
Alan: Han var förstående men sa att jag måste ändra min adress så att Kronofogden inte kom hem till dem. Hans fru blev jättearg på honom och sa att det var en stor skam. Hon var orolig för vad grannarna skulle tänka, vilka de skulle prata med och såna saker, du vet.
Programledare: En delgivare från Kronofogden hade knackat på hos kompisen. Men hans fru hade sagt att Alan inte bodde där längre. Nu var det tydligt att Alan inte längre var välkommen att hälsa på.
Alan: De var mina vänner liksom. Jag hade ju varit där och ätit mat, kollat matcher och så. Jag och min vän träffades på andra ställen, men det var jobbigt att jag inte sågs som en bra person, förstår du. Att jag hade gjort dåliga saker.
Programledare: Alan hade många tunga tankar den tiden men kämpade på för att få livet att gå runt. Han betalade vissa skulder men lät andra vara. Han pratade alltmer sällan med familjen hemma.
Alan: Jag skaffade flera olika jobb och skyllde på att jag var tvungen att jobba, och var trött så jag kunde inte höra av mig och skicka grejer som jag hade gjort. Jag åt jättebillig mat, jag hade jättelite kläder, slutade åka buss och till slut åkte jag inte ens pendeltåg när jag fick jobbet här på Solbacken.
Programledare: Alan hade nu haft problem med skulder i flera år och försökte fortfarande rädda upp saker med nya lån. Han var fortfarande noga med att betala tillbaka sina vänner, men han hade sedan länge Programledareat sina krediter.
Alan: Jag visste inte vad Lillemor hade arbetat med, kanske tur. Jag vet inte om jag hade berättat så mycket om jag hade vetat det.
Programledare: Det Alan inte visste var att Lillemor var pensionerad handläggare med ett helt arbetsliv bakom sig på Kronofogden. Hon sa senare att hon direkt hade fått vibbar att Alan var under stor press av någon anledning. Hon misstänkte att det var pengarna. Men det tog ett tag innan hon frågade honom.
Alan: Lillemor snackade ofta om vibbar, hänger du med? Att jag gav henne vibbar om det och det. Nu fattar jag vad hon menar men jag hade aldrig hört någon prata så.
Programledare: En dag när Alan hade tappat en kaffekopp i golvet kom det som antingen kan beskrivas som det stora avslöjandet, eller kanske genombrottet. Han var trött och kall efter att ha gått två timmar till arbetet under en mörk novemberkväll.
Alan: Det var så sjukt kallt. Jag kunde inte hålla något i händerna. Jag skakade så jag hade svårt att plocka upp skärvorna. Lillemor sa åt mig att lämna allt på golvet. Hon sa ”jag behöver hjälp med annat, sätt dig här.” Sen tog hon fram en låda med fotografier och började lägga i olika högar. Samtidigt som hon frågade mig olika saker. ”Fryser du? Gillar du te? Vad har du ätit idag? När började du jobba? När slutar du?”
Programledare: Alan gick hem med ett löfte till Lillemor om att han skulle fortsätta berätta för henne – om han inte hittade någon han hellre berättade för.
Alan: Och den natten sov jag som att någon slagit mig i huvudet. En annan inneboende som jag delade lägenhet med bankade på min dörr nästa morgon och ropade ”ditt alarm väcker hela huset snart!”
Programledare: Du har hört första delen av två i en miniserie om att leva som utlandsfödd med skulder. Nästa avsnitt kan du höra redan nu om du söker på Skuldpodden i din poddspelare. Skuldpodden produceras av Storstad på uppdrag av Kronofogden. Om du har skulder eller känner någon med skulder, glöm inte att du kan få många svar om du går in på kronofogden.se. Tack för att du har lyssnat. Alans röst är inspelad av en skådespelare.